Vi flyttar bakåt

Alltså, är inte den här människan läskig? Hon var jag rädd för när jag var liten. Kaptenen med den onda tvillingen som hade oranget hår var jag också rädd för, usch. Varje torsdagskväll hade jag svårt för att sova efter att dom två hade visat sina trynen på vår tv hemma på Hellmansvägen. Nu har jag kommit över det, det var tungt men jag lyckades. Bara man vill så går det. Så är det med allt. Det gäller att kämpa.

hemska kvinna


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0